2007-09-03

Godmorgon eller?... Vi slocknade klockan 8 cirka och efter 1,5 timmar ringde larmet på min mobil. Yippie!! HADE GLÖMT STÄLLA OM KLOCKAN :-) Vi lyckades somna om men säg den lycka som vara, klockan 01:00 ringde min mobil (ett okänt nummer) sket i att svara, skickade ett sms till nummret och bad människan skicka ett sms om det var viktigt. Klockan kvart i sex på morgonen (ja vi gick upp klockan fem) så kom ett mobilsvar. And guess what!! Det var en IDIOT från KAK (Kungliga Alzheimer Klubben) som hoppades att det gick bra ändå och att ett litet stavfel nog inte gjorde så mycket... suck...

Nu ska vi dra på oss kläder och gå ut på frukostjakt.

Vi checkade ut klockan 08:00 och jag ringde efter en shuttle, fem över halv nio dök den upp, föraren måste ha sett svenska rallyt, grabben försökte tappert få bilen att gå på två hjul genom kurvorna.Jeeeses Väl vid LAX ringde jag Hertz och kollade om bilen kunde hämtas lite tidigare vilket var ok. En kort bussresa på ca 7 min sen var vi på plats. Efter en del pappersarbete så satt vi stolta i en röd mustang cab. Väl ute på vägen så inträdde huvudregel 1 för denna familj. Kör fel!! :-) Naturligtvis så missade vi (ok vi såg ingen) en avfart och hamnade mitt i smeten runt flygplatsen, och nu pratar vi trafik... Men eftersom denna familj har stor vana av att köra fel så löste sig problemet med lite bussfiler (taxin bakom tutade som fan) ochså var vi strax ute på freeway 105.

Los Angeles är i sanning STORT. Vi åkte mile efter mile på freeway'en. Ibland bytte vi nummer på vägen, men husen på sidorna fortsatte och fortsatte. Men så till slut kom freeway 15 och vi svängde av mot bergen. Naturen var verkligen torr och karg, brunbrända, veckade berg sträckte mot skyn och då och då kunde vi skymta ett Joshua tree eller några buskar. Amerikanska vägar är inte de bästa och bilen kunde kanske haft mer stötdämpning (men vaddå, det är ju ändå en Mustang, lite får man stå ut med!) men vi tog oss stadigt framåt. Lunchen intogs på en liten mexikansk diner med tre highway patrol bilar utanför så det kändes säkert. Där lyckades vi också komma fram på telefonen till vår yngsta dotter, vilket kändes bra. Sedan fortsatte vi, nu med ny förare. När vi närmade oss Las Vegas försökte vi åka av och tanka vid en stor outlet vid sidan av vägen. Tyvärr lyckades det inget vidare då tankautomaten inte ville ha något av våra betalkort och kön till förskottsbetalning inne på macken var milslång. Så vi åkte vidare mot Vegas, nu med den förste föraren utvilad bakom ratten igen. Framför oss på himlen tornade ett mörkt litet elakt moln upp sig. Och tro det eller ej, men det började regna! Ja, inte bara regna, det ÖSTE ner. Flera decimeter vatten på vägen och vindrutetorkarna gick på högvarv. Gissa om vi var glada att vi hade taket på! I den här delen av Nevada har man bara två regndagar i augusti och september och den ena var uppenbarligen idag. Men lika fort som det börjat slutade det och vägbanan torkade upp mycket snabbt i värmen. Precis före avfarten till Las Vegas Blv "the Strip" kunde vi tanka, nu helt utan problem med kortet... go figure... Las Vegas ser helt sjukt galet ut, som om alla jättehotell är gjorda av plast. Overkligt. Vi hittade snabbt vår pyramid (Luxor hotell) och kunde lämna bilen på Valet Parking (ta väl hand om pärlan!) och ställa oss i kön som snirklade sig fram i serpentiner till in-checkningen. Väl framme vid den gäspande svarte mannen bakom disken hittade han givetvis inte vår bokning först. Men när han sedan skrev in rätt namn gick det bättre. Vi passade också på att för ca 500 spänn för alla tre nätterna uppgradera vårt rum till ett större (ca 50 kvm) med en fetstor dubbelsäng och BÅDE bad och dusch. Dock har inte hotellet trådlöst Internet på rummen (vilket kan tyckas märkligt), och vi har ingen nätkabel med, så vi får försöka ordna utlägg av resedagbok och bilder på annat sätt alternativt senare. Nu ska vi ut och kolla omgivningarna. Imorgon är the big day.

Och vi gick och gick ner för stripen och tittade på alla lampor i 100000 tal som blinkade och/eller lyste. Själva Las Vegas blvd är ca 7 km lång men det tar tid att vandra hela. Det finns så mycket att titta på så det är inte klokt och dessutom är det 40 grader varmt. Man går ju också in och ut på andra hotel för att se hur där ser ut.

Vi har även spelat en del... för hela 4$ :-) ingen vinst so far men jag är inte orolig.. den kommer.

Jag har åkt på en rethosta som satt sig långt ner i luftrören, detta gör att det känns tungt att gå långa sträckor men va' tusan, ingen kommer ihåg en vekling.

Man blir också hungrig på konstiga tider, kroppen har inte ställt om sig ännu till westen time. Vi klämde en sub av "lite större" format på rummet tillsammans med en öl. Man är egentligen aldrig riktigt hungrig, kanske när man sover men då vet man ju å andra sidan inte om det.

 

Millan

5 september 2007 20:07

Du och din mobil pappa ni är då aldrig vänner :D.
Puss och Kram Älskar Er// millan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

to the fucking vulcano.

att jobba, nästa fredag lättar vi äntligen från Arlanda/Sverige mot järva mål i landet i väst.. nej inte Norge :-) Två nya resväskor måste inhandlas sen är nog allt klart... hoppas jag. ...

Tjohej!! Här går det undan, bokade 4 vip biljetter till Univesial studios, man vill ju "ride in style" och när jag ändå hade farten uppe så bokade jag bord till hustruns 50-årsdag som kommer att avnjutas på pier 39 i San fransisco. ...

Blev en chevrolet trailblazer, så får man plats med all packning. Nu väntar vi bara på att den här jävla snön ska försvinna. Inte för att jag tror att Zippo ska komma lättare till jobbet i Stockholm (jag gillar att han har ett hellsicke). ...

blir det väldigt sporadiskt med postningar här. Info: Biljetter till "the california tour" fixade, biljetter till Alcatraz fixade. Kvar att fixa hyrbil av större modell (typ långtradare). Nu gäller det bara att jobba på ett par veckor till. Lite plan...